Krigsomkostninger for Roskilde
	Carl X. Gustav
	Soldatertyper Danske marske

Kortet viser København og de svenske angreb. Som det ses gik de svenske hovedangreb uden om søerne og frem mod de to svageste steder på den ikke helt færdige vold - og et tredje sted, man troede var sårbart, hvad det viste sig ikke at være.

Mod nord ved Østerport sattes et skinangreb ind. Her blev svenskerne beskudt i flanken fra de hollandske krigsskibe i Sundet. Men det var også kun et skinangreb.

Hovedangrebene blev sat ind mod syd, først mod de midlertidige skanser i det område, hvor Tivoli ligger i dag, senere mod vestervold (-gade). Her havde svenskerne fremgang, men blev forstyrret af et gammelt dansk krigsskib, som lå indefrosset ved Kalvebod, og som beskød dem i flanken.

Hovedangrebet blev sat ind ude på isen - som svenskerne havde fået for vane. Man troede, man kunne gå bag om voldene ved simpelthen at erobre havnen og Slotsholmen fra vandsiden - som var isbelagt. Denne mulighed havde danskerne imidlertid regnet med, så der var bygget skanser og noget af det bedste artilleri, hæren ejede, var sat op her. Så det svenske angreb ude fra isen druknede i blod: Ingen svensk soldat nåede hen til skanserne.

De svenske tab ved stormen var store, og den svenske hær kom sig ikke efter dette. Følgende svenske beretning fortæller om tabene:

En av kvinnorna i den svenska drottningens uppvaktning noterade efter stormningen i sin dagbok: »Det var en gruvlig fäktning. Ingen kom med söndagskläder tillbaka, icke många ostraffade.« En av de sårade talade om det skedda som »en pest för vår arme«. I vissa värvade regementen verkar chocken ha blandats med förbittring. De hade för det mesta gått i täten och också lidit de värsta förlusterna, medan många nationalsvenska förband satts längre bak i stormkolonnerna och därför klarat sig bättre. Denna ordning berodde säkerligen bara på att de utländska legosoldaterna i regel var mer rutinerade än de svenska bygdeknektarna och därför hade högre värde i strid. Men det såg onekligen illa ut, och särskilt bland de engelska och tyska krigarna förekom en del missnöje » över att de således är förda på slaktbänken, och de svenske däremot förskonade«.

Proceduren för att to hand om de sårade hade annars varit densamma som i andra slag. Fältskärsgesäller hade först förbundit de skadade, ibland redan under striden. Därefter hade många tagits till det stora lägret, där de lades i särskilda tält och togs om hand av trossens kvinnor Den här gången hade dock förlusterna blivit så stora att sjukvårdsapparaten översvämmades och man blev tvungen att frakta en del av de sårade till de intilliggande städerna Koge och Roskilde ‑ ja i vissa fall längre bort ‑ där de lades in för vård i borgarnas egna hem. I de två sistnämnda orterna fanns det i slutet av månaden runt goo sjuka eller skadade. Ett hundratal hade köldskador ‑ för det mesta i ben, fötter eller tår ‑ eller var sjuka i största allmänhet. Resten hade stridsskador, nästan uteslutande från skjutvapen av olika slag. Av dessa var

36 sårade i huvud, ansikte eller hats,

3o sårade i skuldrorna eller axlarna,115 sårade i arm eller hand,

27 sårade i bröst eller rygg,

49 sårade i underlie, buk, höft, stjärt eller sida och r 64 sårade i 1år, knä, ben eller fot.

De skadade delades upp i två grupper, dels de som nog skulle hämta sig, dels de för vilka det farms »litet eller inget hopp«. Huvuddelen av de sistnämnda hade flera sår, till exempel en man som ear »skjuten genom kinden, en arm bruten och skjuten genom foten«, en annan som fått skott genom hand och underlie, en tredje som fått kulor i både lår och hals.

Som sagt kom den svenske hær sig ikke over dette nederlag. Og nu kom Sveriges øvrige fjender, Brandenburg og Polen Danmark til hjælp. Så i slaget ved Nyborg kunne den danske general Schack slå svenskerne, som derpå bad om fred.

Ved fredsforhandlingerne ville Danmark have alt det igen, svenskerne havde taget året før. Men det ville vore allierede, hollænderne ikke støtte os i. De så en klar fordel i, at hver sin magt sad på hver sin side af det for dem vigtige Øresund. Så Danmark fik Bornholm tilbage af de tabte skånelande. Norge fik til gengæld Trondhjem Len tilbage, så for Norge endte det samlede tab med at være Jämtland og Bohus Len. Danmark tabte Østdanmark - og håbet om revanche holdt sig.